Emma Frans är forskare vid Karolinska och har skrivit boken ”Larmrapporten – Att skilja vetenskap från trams”.


I den ger hon en bild av vetenskapliga metoder, vilka som har förutsättningar att vara de mest trovärdiga och vilka som man har anledning att vara extra skeptisk mot, men det är avsnitten om våra irrationella och rationella sidor som var min största behållning med boken. Vår benägenhet att inte ta till oss fakta och medvetet eller omedvetet odla en snedvriden bild av verkligheten.

Många diskussioner drivs av att man har en bestämd uppfattning om att en företeelse eller ett projekt är dåligt (eller att något faktiskt skulle vara bra) och när man väl har landat i den övertygelsen tycks det ligga i vår mänskliga natur att det krävs väldigt mycket för att vi ska ändra oss och omfamna en motsatt uppfattning. Att översköljas av fakta behöver inte vara det mest effektiva, speciellt om motståndarsidan är påstridig. Det kan ge vad Emma Frans talar om som en ”backfire-effekt”, att man fäller ut taggarna och blir än mer låst vid sin ursprungliga uppfattning.

Jag kan inte undgå att reflektera över hur jag själv och andra agerar, vi som vill så väl och kanske rent utan vill ”rädda världen”. Har vi det smartaste sättet att föra ut vårt budskap? Väcker det förtroende och räcker det att ha övertygande fakta?

Min senaste bok ”Varför Västlänken?” handlar om ett göteborgskt projekt som väcker mycket känslor, och där jag efter att ha läst ”Larmrapporten” blir stärkt över mitt förhållningssätt och än mer fundersam över hur kampanjer drivs. De olika organisationerna/nätverken mot Västlänken har antagligen många sympatisörer, och även om jag delar en skeptisk inställning till projektet tror jag inte på metoderna.

Att häckla myndigheter och politiker minimerar troligen chansen att dessa skulle ta en prestigeförlust och säga ”tänkte inte på det, ni har faktiskt kloka synpunkter”. I min lilla värld har jag i alla fall aldrig upplevt det som en klok strategi att ösa galla över någon för att få denna att omfamna det jag tycker är rätt och riktigt. Att det kan generera många ”jag gillar dig”-symboler på Facebook från redan frälsta är en helt annan femma.

En annan strategi vid kampanjande är att när man väl bestämt sig för att något är dåligt, vaska fram allt som kan stärka den uppfattningen oavsett om det är starka eller svaga argument. För några år sedan fanns det i Göteborg en motståndsrörelse mot en tänkt vindkraftspark i hamninloppet. Dessa vindsnurror skulle vara ovanligt stora och höga, de hade stört vyn över en vacker del av skärgården och det kunde finnas flera andra goda skäl att motsätta sig projektet, men att skylla på att sjöfarten skulle störas av ett antal stolpar i ett område som är alldeles för grunt för annat än fritidsbåtar urholkade förtroendet för de som drev motståndet. Att senare mark- och miljödomstolen dömde ut det hela på grund av förorenade muddermassor får anses vara en giltig synpunkt.

Västlänksmotståndet präglas av samma strategi där alla argument vaskas fram, det kan gälla träd som fälls, grundvatten som sjunker eller kapaciteten på järnvägen som minskar. Uttalandena är ofta tvärsäkra och antyder inget tvivel i sakfrågan. Grundvattennivån är kritisk för många gamla byggnader i Göteborg och det är mycket möjligt att ”Nej till Västlänken” är helt rätt ute och att de besitter den bästa expertkunskapen. Jag kan inte bedöma det, men när det handlar om tågtrafikering räknar jag mig som kompetent och där ser jag att man gör direkt felaktiga analyser. Om det är avsiktligt eller om det bottnar i okunskap är jag inte man att bedöma, men för mig är det en tankeställare. Hur giltiga är synpunkterna om de hotade träden?

Att jag kritiserar nejsidan är inget försvar för nätverken till Västlänkens försvar. De är i detta avseende lika goda kålsupare, men deras ”uträkningar” går föga förvånande i motsatt riktning.

Min ambition är att inte smittas av kampanjmetoder, inte uttala mig tvärsäkert och utan en stabil grund att stå på. Jag vet att jag inte helt lever upp till det, men jobbar i alla fall på det. Det är min strategi som eventuellt är en klok sådan.

Att vara skeptisk borde vara en dygd. Både i de konkreta ”små” projekten och i de stora frågorna om ekologiska fotavtryck, resursbrist och ständig tillväxt. Vetenskapen ger sällan de absoluta sanningarna, det ligger i de vetenskapliga metoderna att kritiskt ifrågasätta och om nödvändigt ompröva eller förkasta det som man tidigare ansåg vara det mest sannolika.

{ 0 comments }

Västtrafik och linbanan

02 oktober 2017

I våras (28/4) skrev jag en debattartikel i GP med titeln ”Klen nytta med linbana i Göteborg”. Jag fick positiva kommentarer (och en del mothugg) från flera personer på Facebook och i andra kanaler, men från Trafikkontoret och Västtrafik var det tyst.

Av en tillfällighet kom jag på sensommaren i samspråk med Västtrafik på Facebook , länkade till debattartikeln och bad om en reaktion från dem. Efter några veckor kom så ett svar från deras projektledare för linbanan. Nedan återger jag deras svar med mina kommentarer insprängda i blått och med kursiv stil.

——————————————–
”Hej Stellan!

Tack för ditt inlägg, vi beklagar att du fått vänta på svar.

Linbanan överbryggar inte bara älven utan även andra barriärer som t.ex. Hamnbanan och Lundbyleden. Det är många fler än fotbollsentusiaster som kommer att kunna dra nytta av detta. Till exempel så ska Volvo i Lundby bygga ut sin verksamhet kraftigt, från dagens cirka 5 500 anställda till cirka 10 000.

I Trafikkontorets argumentation för linbanan talar de till och med om fem barriärer (Götaleden, Älven, Hamnbanan, Lundbyleden och Ramberget). Götaleden och Ramberget är enkla att gå vid sidan av, så de utgör i praktiken inget problem. Hamnbanan och Lundbyleden är förvisso avskräckande barriärer, men just där linbanan är tänkt att gå råkar det finnas en gång- och cykelbro. Att bredda och förstärka den för bilar och bussar torde vara fullt möjligt. Återstår älven som det svårforcerade hindret. Jag vidhåller att båtar är den beprövade och kostnadseffektiva lösningen.

I min debattartikel tog jag som exempel på sådana personer som skulle kunna ha god nytta av linbanan de som kommer att bo på det planerade hotellet bakom Folkets Hus och som ska se BK Häcken spela fotboll på Rambergsvallen. Min poäng (som tydligen inte framgick tillräckligt tydligt) var att det är svårt att hitta de som kan komma att resa med linbanan utan att behöva göra ett byte till buss eller spårvagn. Linbanan har bara fyra stationer vilket betyder att man kan resa till tre olika platser utan byte, medan den som nyttjar en spårvagnslinje som typiskt har 30 hållplatser kan välja mellan 29 destinationer utan några störande byten. Förhoppningsvis kommer många Volvoanställda att åka kollektivt, men de som bor på bekvämt avstånd från någon av linbanans tre stationer är tyvärr lätt räknade.

En annan fördel med linbanan är att den på ett effektivt sätt avlastar Brunnsparken och hållplatserna däromkring, som idag är ett nålsöga för kollektivtrafiken. Linbanan skapar en tvärlänk som inte bara handlar om kortare restid utan även om helt nya resmöjligheter.

Det är lätt att hålla med om det vore av godo att avlasta området kring Brunnsparken och den nya Hisingsbron. I rusningstid går fyra spårvagnslinjer och en strid ström av bussar över bron, men med tanke på att linbanan har kapacitet som en enda spårvagnslinje ger den bara en begränsad nytta i detta avseende. Ett bättre alternativ är Lindholmsförbindelsen (bro eller tunnel mellan Lindholmen och Stigberget), något som sedan länge figurerar i stadens översiktsplaner. Förvisso betydligt dyrare än linbanan men nyttan är mångdubbelt större. Låt pengarna från den uteblivna linbanan bli en grundplåt för denna.

När det gäller buller så kommer den planerade linbanan att ha den tystaste tekniken som finns tillgänglig, men det återstår att utreda hur högt ljudet kommer att bli vid intilliggande bostäder och andra känsliga miljöer. Generellt sett är linbanor ett tyst trafikslag jämfört med andra.

Ja, den tänkta linbanan kommer – med sina tre vajrar att vara relativt tyst, men med 160 passager varje timme, 19 timmar per dygn, 365 dagar om året är bullret ett problem som bör tas på allra största allvar.

Beträffande förändringen av stadsbilden så tror vi att linbanan kommer att bli ett positivt inslag och en symbol för staden, på samma sätt som skeppsvarvens stora lyftkranar tidigare gett staden en särskild karaktär.

När det gäller påverkan av stadsbilden finns visst utrymme för subjektivt tyckande, men jämförelsen med kranarna på varven haltar betänkligt. De utgör symboler för en hundraårig epok som en gång präglade Göteborg, medan linbanan för tankarna till vintersport.

Vi är i planeringsfasen av linbanan och vill gärna fortsätta ta del av dina tankar och synpunkter. Återkoppla om det skulle vara intressant för dig, så skickar vi en mötesinbjudan.”

Jag ser fram emot ett möte.

Västlänken och Borås hänger samman

1 september 2017

Utan ett nytt dubbelspår till Borås, ingen bättre utformning i Almedal och en propp för tågen i Västlänken.

Läs hela inlägget →

Bina är livsviktiga

20 april 2017

Små, ettriga och såå viktiga. Bina är bara ett av exemplen på hotet mot den biologiska mångfalden. I debatten om huruvida ekologiskt jordbruk är bättre eller sämre än det så kallat konventionella jordbruket är detta en av flera aspekter. En odling stöttad med konstgödsel och bekämpningsmedel kan säkert ge större skördar, men jag tillåter mig tvivla […]

Läs hela inlägget →

Tillväxt är ingen naturlag

4 mars 2017

Även om det finns gott om exempel då tillväxt och expansion varit av godo är det både grundlöst och intellektuellt oärligt att dra slutsatsen att det skulle gälla i framtiden.

Läs hela inlägget →

Trängselskatter är en klok lösning

24 februari 2017

Men det finns ingen motsättning i att vara positiv till trängselskatten och på goda grunder ifrågasätta Västlänken.

Läs hela inlägget →

Västlänken – en propp i systemet

17 februari 2017

Allt tyder på att Västlänken kommer att bli ett hinder för en tät och punktlig tågtrafik.

Läs hela inlägget →

Privatisera Skeppsbrogaraget

12 februari 2017

Bilismen har inga förutsättningar att ligga kvar på dagens höga nivåer.
Spara därför den kommunala kassan till angelägnare projekt än ett rekorddyrt garage.

Läs hela inlägget →

Har Mark- och miljödomstolen koll?

10 februari 2017

Har de förstått hur Västlänken och projektet ”Olskroken planskildhet” hänger samman?

Läs hela inlägget →

En ny station i Gårda – Nej tack.

3 februari 2017

En ny station i Gårda delar Västlänkens svagheter utan att ge dess fördelar. Läs ett kapitel i ”Varför Västlänken?”

Läs hela inlägget →