Det talas ofta om exponentiell tillväxt, men man förefaller ofta omedveten om den viktiga förutsättningen för att den ska kunna uppkomma, liksom grunden till att den inte kan vara annat en övergående händelse.

 

För några veckor sedan (26/6) lyssnade jag till Sommar i P1 med Mouna Esmeailzadeh. Hennes liv tog sin början på flykt undan en despotisk regim i Iran. Något som drivit henne att kämpa för rätten att få tänka och tala fritt. Numera läkare och hjärnforskare är hon en person värd att lyssna till.

Men även om jag hyser stor respekt för hennes kompetens reagerar jag över bilden av läkarvetenskapens kommande framsteg, att vi kommer att kunna bota de flesta sjukdomar och att vi mer eller mindre är garanterade ett långt och friskt liv. Sett i backspegeln har utvecklingen mycket riktigt varit fantastisk och ska man tro henne är det bara början. Allt kommer att gå snabbare och snabbare, bli bättre och bättre.

Mer än en gång upprepade hon: ”utvecklingen är exponentiell” och hennes illustration av exponentiell förändring är matematiskt oantastlig. Om man börjar med ett steg på en meter, dubblar till 2, 4, 8, 16, 32 och så vidare, då har man efter trettio fördubblingar nått åtskilliga varv runt jorden. Men vad jag saknar är ett resonemang om förutsättningarna. Vad krävs för att utvecklingen ska visa ett exponentiellt mönster?

Ser man sig om saknas det inte exempel på exponentiella förlopp. I naturen kommer en population som har gott om föda och som saknar naturliga fiender att snabbt ökar i antal. Moores lag som säger att prestandan hos datorer fördubblas ungefär vartannat år är hämtad från teknikens värld. Ekonomins storlek (BNP) som under lång tid ökat med några procent om året är inget annat än exponentiell tillväxt driven av mänsklig aktivitet.

Inget av dessa snabbt accelererande förlopp hade varit möjligt utan en förstärkande (positiv) återkoppling.

I djurens värld gav många avkommor upphov till ett stort antal könsmogna individer, individer som i sin tur kom att föröka sig – förstärkande återkoppling i naturen.

Bättre och snabbare datorer gav möjlighet till teknisk utveckling och motiverade satsningar inom forskning och utveckling. Något som i sin tur förde med sig ännu snabbare och mer kompakta integrerade kretsar som fortsatte att dra till sig investerare som såg chansen att vrida utvecklingens fjäder ännu ett varv – förstärkande återkoppling i datorernas värld.

Mekanismerna dolda bakom den ekonomiska tillväxten är inte självklara, men det är inte svårt att också här se förstärkande återkopplingar. Billig energi som möjliggjorde vidare prospektering och utvinning av olja gav ännu mer billig och högvärdig energi. Bara själva förväntningarna på en framtida tillväxt motiverade en ökad skuldsättning, något som drev på investeringar och konsumtion vilket i sin tur ökade BNP och gjorde det klokt och rationellt att skuldsätta sig än mer – förstärkande återkopplingar i ekonomins värld.

Mina kunskaper inom de medicinska vetenskaperna är begränsade, men jag tvivlar inte på Mouna Esmeailzadeh när hon säger att utvecklingen har varit exponentiell. Med säkerhet finns det flera mekanismer som likt mina exempel från naturens, teknikens och ekonomins sfärer har skapat förstärkande loopar.

Men lika viktigt som att förstå att förstärkande återkopplingar är nödvändiga för att ge exponentiella förlopp, är det att inse att dessa aldrig är uthålliga. De ersätts alltid av motsatsen, balanserande (negativa) återkopplingar.

I djurens värld kommer antingen födan att tryta eller rovdjuren bli fler. Ett lämmelår är ett undantag som alltid följs av ett antal år med ett måttligt antal av de små djuren.

Datorernas prestanda har i flera årtionden följt Moores lag och man kan förledas tro att det verkligen är en lag, men även här kommer motkrafter att visa sig. Om det inte är kostnader som skenar eller råvaror som sinar kan det vara atomstorleken som sätter stopp.

Inte heller den ekonomiska tillväxten är någon naturlag. Den kommer att tvingas följa de riktiga naturlagarna. Även om de ekologiska och resursmässiga gränserna många gånger är svåra att urskilja, utgör de absoluta ramar som ekonomin inte kommer att spränga.

Till Mouna Esmeailzadeh skulle jag vilja säga ”Du har fel när du hävdar att ’utvecklingen är exponentiell’. Den må historiskt ha visat ett sådant mönster, men det duger inte som en förutsägelse om framtiden. Även om jag inte tror på dina ord om att vi nästan kommer att kunna lura döden betyder inte det att vi ska ge upp och dra en påse över huvudet. Utvecklingen kommer inte att vara exponentiell, men den kan förhoppningsvis bli tillräckligt bra.”

Denna 1-minutsfilm brukar jag visa när jag illustrerar exponentiell tillväxt. Efter att mina åhörare sett den krävs ingen argumentation för att tillväxt alltid är en tillfällig händelse.

Vägvalet tillhör partierna i Göteborgs kommunfullmäktige som vill stoppa Västlänken. Det borde därför vara högintressant vad deras främste företrädare har för alternativ till den planerade tågtunneln.

Claes Westberg, Vägvalets partiledare, var en gång i tiden högste tjänsteman på Göteborgs Trafikkontor och för något år sedan (2016-11-14) läste jag en debattartikel i GP undertecknad av bland andra honom om ett alternativ till Västlänken som man kallade ”Spårplanen” (även kallad GbgC 2.0). Väsentligen innebar det en mängd ramper strax innan Göteborg C, allt för för att enligt skribenterna skapa planskildheter mellan in- och utgående tåg. Sedan dess har jag inte hört ett ord om ”Spårplanen” och trodde att idéerna somnat in.

Men de lever tydligen. Nyligen (3/6) läste jag en annan debattartikel i samma tidning, underskriven av Lennart Wassenius (C) och Jan Jörnmark. Det mesta i artikeln handlade om hur Göteborg har växt och förmodas växa framgent. Frågor som inte är min hemmaplan, så de ämnar jag inte kommentera. Däremot noterade jag att de båda tyckte att Västlänken var dålig och istället förordade de något som var smart och som kunde byggas till en mycket låg kostnad. Av den kortfattade beskrivningen slöt jag mig till att man syftade på den tidigare nämnda ”Spårplanen”. Jag stärktes i min övertygelse av att Wassenius sedan tidigare varit en av förslagets tillskyndare.

Smart och billigt låter oemotståndligt och då förslagsställarna sa sig ha en bred erfarenhet av trafik- och byggfrågor borde man kunna ha högt ställda förhoppningar om ett väl genomtänkt förslag.

Här återfinns deras egna ord och bilder. Skisserna är visserligen handritade, men det skulle aldrig falla mig in att döma ut något på så lösa grunder …

Däremot finns det goda skäl att kritisera det för att inte lösa Centralens problem, utan istället strypa kapaciteten vid Göteborg C.

Jag tänker inte beskriva det i detalj, men vill nämna några uppenbara problem:

  • Förslaget skulle enligt bland andra Westberg (VV) eliminera konflikter och låta in- och utgående tåg passera varandra planskilt. Detta är inte sant, då man bara flyttar konfliktpunkterna men inte löser upp dem.
  • Säckstationen har idag sex parallella spår och kan i ett givet ögonblick hantera tre avgående och lika många ankommande tåg. ”Spårplanen” tar bort två av dessa och kvar blir endast fyra spår.
  • I Olskrokens bangård sammanstrålar tågen från Västra Stambanan (Stockholm, Alingsås etc.) och Norge/Vänerbanan (Trollhättan, Älvängen etc.) på sin väg mot Centralen. Idag utan konflikter, också med Västlänken utan konflikter, men med ”Spårplanen” finns ett otal signaler som skulle tvingas visa rött sken.
  • Göteborg C trafikeras av skilda tågslag (pendel-, region- och fjärrtåg). Idag kan trafikplanerarna fritt dirigera dessa, medan Westbergs förslag skulle reservera hälften av de ingående spåren för pendel och regiontåg och den andra halvan för fjärrtåg. En beskuren flexibilitet som drastiskt skulle sänka kapaciteten.
  • Som om inte detta vore nog har förslagsställarna inte på något sätt gjort det troligt att det skulle vara fysiskt möjligt att skapa plats för alla ramper och broar.

Listan skulle ha kunnat bli längre, min avsikt har varit att kortfattat belysa ett alternativ till Västlänken som troligen är omöjligt att realisera, och om det skulle visa sig möjligt, vore katastrofalt för tågtrafiken.

Man skulle kunna rycka på axlarna åt det hela, detta är ju inte det enda tveksamma förslag skapat vid något köksbord.

Men även om, vad jag vet, Vägvalet inte ställt sig bakom ”Spårplanen” är det inte ointressant att dess partiledare tycks sakna grundläggande insikter om tågtrafik.

Boråsbanan och Västlänken – ett oskiljaktigt par

10 juni 2018

Det är lite jobbigt.

Den av många hatade Västlänken och den av många älskade nya järnvägen till Landvetter och Borås är ömsesidigt beroende av varandra.

Läs hela inlägget →

Fyra spår i Västlänken – ju förr dess bättre

8 juni 2018

4-spår vid Korsvägen är bra. Men är de som mest angelägna år 2026 eller år 2056?
Trafikverket säger 2056, men jag argumenterar för 2026.

Läs hela inlägget →

Både trubbiga och vassa argument för Västlänken

20 april 2018

Debatten om Västlänken är ofta onyanserad och GP:s artiklar har inte gjort det hela bättre.

Jag är ofin nog att komplicera frågan. Det finns både plus och minus, blunda inte för detta.

Läs hela inlägget →

Sanningen om den sure direktören på Trafikverket

17 april 2018

En direktör som inte vågade ifrågasätta ständig tillväxt och som inte reflekterade över peak oil var sur, men det är ingen indikation på att det skulle vara ”lågt i tak” på Trafikverket.

Läs hela inlägget →

Västlänken fördubblar inte kapaciteten

16 mars 2018

Den kan möjligtvis ge 20 %. Inte bara Trafikverket, utan också ja- och nejkampanjerna rör sig med förvillande siffror.

Läs hela inlägget →

Omställningen är en bluff

13 mars 2018

Therese Uddenfeldt kämpar mot teknikoptimismen.

Läs hela inlägget →

Bokrean

8 februari 2018

Två av mina tre böcker finns nu på bokrean.

Läs hela inlägget →

Att skilja vetenskap från trams

29 november 2017

Boken ”Larmrapporten” och de reflektioner den gav om vetenskap, trams och kampanjer.

Läs hela inlägget →