Vid Skeppsbron i Göteborg planeras just nu för ett garage under älvens yta till en kostnad på 700 miljoner kronor för lika många bilar. Om det hade varit ett privat byggbolag som ville bygga hade det väl varit en sak, men nu är det Göteborgs Stad som planerar för denna extremt riskfyllda investering.
I debattartikeln i GT 2020-04-13 lyfter jag några argument mot detta.
Vetenskapen säger tydligt att CO2-utsläppen bör halveras varje årtionde och i Sverige har målet om en 70-procentig minskning av trafikens utsläpp till 2030 antagits. Som respons på detta kommer från mer än en person att elbilarna löser allt. Men även utan avgasrör kostar dessa stora och tunga bilar både i miljö, hälsa och ändliga resurser.
Till detta lägger jag att vi inte kan räkna med ständigt flödande energi. Peak oil passerades med stor säkerhet år 2019.
När dammet så småningom har lagt sig efter coronakrisen är det troligt att vi har en helt annan verklighet. På gott och ont. Och där det inte är en vågad gissning att privatbilismen har passerat sitt bäst före-datum.
Tankesmedjan Fores skrev nyligen en sällsynt aningslös debattartikel i Svenska Dagbladet om klimathotet och coronapandemin. Nedsläckningen av många länder leder självfallet till (kortsiktiga) förbättringar av luftmiljön och minskande utsläpp av växthusgaser. Något som det inte finns någon anledning att dra några långtgående slutsatser från, så det fann jag ingen anledning att kommentera. Däremot är Fores på djupt vatten när de hävdar att enda vägen framåt är via ökad ekonomisk tillväxt och nyutvecklad teknik.
I min replik tar jag stöd i historiska siffror och diskuterar skillnaden mellan relativ och absolut frikoppling. Den relativa (BNP ökar snabbare än miljöhoten) är snarast regel än undantag, medan den absoluta (BNP ökar och CO2-utsläpp minskar) är sällsynt, och när man kan finna den är den långt ifrån tillräcklig. Att utsläppen minskade med 0,1 procent år 2015 är exempelvis inte i närheten av de ungefär 7 procenten som vetenskapen hävdar är nödvändiga.
Finanskrisen år 2008 är ett belysande exempel där bland annat EU och USA år 2009 minskade CO2-utsläppen tillräckligt, men det visade sig vara en både i tid och rum isolerad händelse. Kina och Indien tuffade på med nästan tvåsiffrig tillväxt och de globala växthusgasutsläppen minskade bara marginellt. Och 2010 var det åter igen ”business as usual” …
Min replik i Svenska Dagbladet och som en (icke-låst) pdf.
