Jag kan på ledarsidan i dagens DN (20/12) läsa att ”vi” de senaste 25 åren blivit betydligt rikare. Enligt Susanne Nyström som i sin tur refererar till Johan Norberg har de svenska reallönerna stigit med 70 procent vilket gör att vi, trots bitvis högljudda protester, idag lägger en mindre del av våra pengar på bränsle, mat och elektricitet.

Enligt Nyström visar detta på vikten av BNP-tillväxt, och jag citerar: ”den bästa (för att inte säga enda) vägen till ökat välstånd är tillväxt, som i sin tur är outstanding som krockkudde”.

Utan att kunna leda det i bevis, är jag benägen att hålla med. De flesta av oss har utan tvekan mer pengar att röra sig med idag och även om pengar och välstånd inte är detsamma som välmående, välfärd och lycka är det svårt att hävda att vi har det dåligt. Att vi i andra avseenden lever över våra tillgångar är en annan sida av myntet. Om alla skulle leva på Sveriges nivå hade det krävts fyra jordklot och att vi lever under fundamentala hot med tanke på ett förändrat klimat, ett ohållbart skogsbruk och andra hot mot den biologiska mångfalden är uppenbart och inget som jag kan klandra DN för att mörka. Nej, det som är problematisk i Nyströms ledare är att hon inte fullföljer resonemanget.

Det är uppenbart att det finns en stark koppling mellan tillväxt hos BNP och en ökad konsumtion av olja. Världen har aldrig upplevt en högkonjunktur utan att kurvan över oljeförbrukning även den pekat uppåt.

Hoten mot miljön, utarmningen av både de resurser som borde kunna vara förnybara (t.ex. fisk, färskvatten och skog) och de som bevisat är ändliga (mineraler, fossila bränslen, etc.) har en obehaglig samvariation med den samlade produktionen.

Och om dessa indikationer på tillväxtens gränser inte vore tillräckliga räcker det med att ägna ett ögonblick åt det orimliga med att något, vad det än skulle vara, bara fortsätter att växa. Och dessutom i ett allt högre tempo.

Jag delar Nyströms bild att vi i Sverige haft en god utvecklingen bakom oss, men hur ser det ut framöver?

Det borde vara uppenbart för var och en att tillväxt aldrig kan vara en uthållig strategi. Den kommer, antingen vi önskar det eller ej att upphöra. De givna frågorna borde därför vara hur det går att hantera den verklighet då vi inte har en växande BNP att tacka för att vi får det bättre, att vi har råd med ett högre elpris och att det finns inbyggda krockkuddar i systemet.

Ett samhälle där tillväxten är ersatt av nedväxt är ingen önskedröm, men att sticka huvudet i sanden är ett av de sämre sätten att närma sig den dagen då det blir verklighet.

{ 0 comments }

När jag har konstaterat att tillväxt alltid är övergående, att grön sådan är en myt och att elbilarna inte räddar klimatet – vad återstår?
Det finns inga givna svar, men det kräver med all säkerhet att man vågar tänka utanför boxen. Som det här med ”nettonoll” …

Det talas ofta om att målet är att de utsläpp som är mycket svåra att undvika (t.ex. i jordbruket) ska kompenseras med åtgärder i andra länder. Måhända betyder det att Sverige kring år 2050 kommer att agera mot skövlingen av regnskog i Indonesien eller finansiera laddstolpar i Indien.

Men, i konsekvensen namn, då ska vi kanske förvänta oss att när Indien tjugo år senare kämpar för att nå sitt ”nettonoll” kommer att vidta åtgärder för att skydda urskogarna i Norrland och, för att minska de globala klimatutsläppen från batteritillverkningen, finansierar nedmonteringen av laddstolpar i Stockholm.

Några kortfattade punkter:

  • Tag inte den ekonomiska tillväxten för given. Den nödvändiga klimatomställningen kan vara det som sätter stopp för den, men också andra krafter kan komma att knäcka den. Den relevanta frågan är: hur kombinera en krympande BNP med en rimlig välfärd?
    .
  • Höj blicken. Vurmen för elbilar är bara ett exempel på teknik som har flera goda sidor, men som i ett vidare perspektiv ger en begränsad klimatnytta.
    .
  • Ifrågasätt mobiliteten. Utöver färre tillverkade fordon (bilar, båtar tåg, flygplan) och inte lika många tillryggalagda kilometer finns CO2 att tjäna på mindre byggande och underhåll av infrastruktur.
    .
  • För att värdera klimat- och miljönyttor måste behovet av ändliga råvaror vara ett viktigt kriterium.
    .
  • Tag fasta på konsumtionsperspektivet. Utsläppen från tillverkningen av en bil importerad från Tyskland bör belasta Sveriges konto, medan den koldioxid som SSAB släpper ut i Luleå rätteligen ska bokföras i det land dit stålplåten exporteras.
    .
  • Våga tala om att det troligen varken är lätt eller lustfullt att rädda klimatet. Även om ändrade rese- och matvanor kan vara både trevliga och hälsosamma, skulle det politiska budskapet vinna i trovärdighet om man också talade om uppoffringar.
    .
  • Fördela bördorna. Lantbrukaren med sin stora dieseltank och ungraren som har svårt att betala gasräkningen måste bli sedda och uppleva att de blir rättvist behandlade.
    .
  • Och en hel del annat.

Elbilar saknar avgasrör, men de förmår inte rädda klimatet

10 november 2021

Elbilar framställs ofta som ett viktigt steg i klimatarbetet, men detta måste ifrågasättas. Återvinningen visar sig lida av ett dilemma som inte går att runda.

Läs hela inlägget →

Det finns ingen tillväxt som kan lösa klimatkrisen

8 november 2021

Det talas ofta om grön tillväxt,
utvägen som låter oss leva ett gott liv samtidigt som naturen mår allt bättre. Men, detta är inget annat än en seglivad myt.

Läs hela inlägget →

Ett modernt slaveri

1 oktober 2021

Den fossila energin är så mycket billigare än det mänskliga arbetet. Vart leder det oss?

Läs hela inlägget →

Tillväxtmedveten – vad är det?

1 juni 2021

Den första bloggtexten i en lång rad på tillväxtparadigmets hemsida. Orden är alltid viktiga!

Läs hela inlägget →

Rid ut den perfekta stormen

29 mars 2021

Ett 30-minuters föredrag om de ekologiska hoten , om för mycket och för lite olja, drömmarna om elbilar, solceller och en grön tillväxt.

Läs hela inlägget →

Upp, upp som en sol och upp igen

19 februari 2021

Rebecka Carlsson tycks tro på ständig exponentiell tillväxt.
En tanke som bara kan leda fel.

Läs hela inlägget →

Att hoppas är inte konstruktivt

23 november 2020

När vi bara har hoppet kvar, då är vi illa ute.

Läs hela inlägget →

Varför solceller och elbilar inte kommer att rädda oss

20 oktober 2020

Exponentiellt växande antal elbilar må låta lovande, men skrapar man lite på ytan, framträder teknikoptimismens orimligheter.

Läs hela inlägget →