Det borde vara dags att utfärda en stormvarning.
Utsläppen av koldioxid, utarmningen av matjordar och utfiskningen av haven är bara några av de ekologiska hoten. Parallellt med detta våldför vi oss på jordens ändliga resurser. De fossila bränslena är bara några av dem, och hur gärna vi än vill göra oss av med det bruket så är det ett fundamentalt hot mot en fredlig samexistens om mattan dras undan så fort att vi tappar balansen.
Det talas om allehanda goda initiativ för att tackla vår krackelerande omvärld. Lovande teknik med bättre batterier, billigare solceller och digitala möten paras med löften om förbud mot bensin- och dieselbilar. Polen ska stänga sin kolkraft 2049, Danmark ska inte utvinna mer olja och gas i Nordsjön, Boris Johnson lovar storsatsning på vindkraft och Kinas Kommunistparti lovar en ljus framtid till år 2060.
Men, rent krasst, inget av detta ser ut att vara en säker utväg ur vare sig klimatkrisen eller lösningen på energifrågan.
Sambanden mellan energiförbrukning och ekonomisk tillväxt har visat sig vara urstarka. Den enda rimliga slutsatsen av den vetskapen är att världen riskerar att samtidigt som det kommer att råda brist på energi går den långa eran av ekonomisk tillväxt mot sitt slut.
I korthet är detta bakgrunden till ett fördrag jag höll för Göteborg City Rotaryklubb. I dessa tider var det digitalt. Ett andefattigt sätt att mötas, men som visade sig ha den oväntade fördelen att det är dokumenterat i ljud och bild.
Under 30 minuter drar jag igenom dessa sex punkter:
1. Den ekologiska ramen
2. Det fossila järngreppet
3. Peak Oil är en realitet
4. Drömmar om solenergi och elbilar
5. Glöm den gröna tillväxten
6. Rid ut den perfekta stormen
Jag har i några sammanhang hört och läst vad Rebecka Carlsson säger.
Hon talar om exponentiella teknologier och om hur den tekniska utvecklingen kommer att gå i superfart under lång tid framöver. De kommande 100 åren kommer enligt henne att svara mot vad som skett under 20 000 år, och med ”life extension” kommer vi dessutom att kunna uppleva det.
Hon refererar flitigt till Moore´s lag som 1965 var en förutsägelse om att datorer skull krympa och prestanda förbättras i en rasande takt. Fördubblingar efter 18-24 månader. Än så länge har detta visat sig förbluffande pricksäkert.
Däremot gör hon ett fundamentalt fel när hon använder Moore´s 50-åriga utsaga som en sanning om framtiden. Där använder hon fel tempus. Den beskriver dåtid, inte framtid. Takten kan i och för sig hålla i sig ytterligare några år, men den är ingen förutsägelse om framtiden.
Hon talar om exponentiella förändringar som icke intuitiva, men ser vi oss omkring finns det mängder av dem. Ett fosters tillväxt är exponentiell, bakterier växer exponentiellt och covid-19 har samma beteende. Och när det gäller tempot ligger Moore i lä. Han talade om 20 månader för it-tekniken, men bakterierna gör samma sak på 20 minuter och fostret ligger någonstans där emellan. Vi har en nedärvd erfarenhet som talar om för oss att det exponentiella finns runt omkring oss, men att det aldrig fortsätter för evigt. Som tur är stannar tonåringen i växten. Bakteriekulturen översvämmar inte labbet och Moore´s lag är ingen lag.
Och den som ägnar det en stunds eftertanke inser att det knappast är hållbart med en BNP som skulle fortsätta växa med 2–3 procent om året. Med ett ekologiskt fotavtryck som vida överstiger det långsiktigt hållbara vore en fördubblad produktion inom mindre än ett halvt sekel katastrofal.
De flesta av oss bör lita mycket mer på den egna intuitionen än på rosenröda berättelser likt Rebecka Carlssons.
Här en film med henne.
