I min senaste krönika i Fria Tidningen reflekterar jag över Framtidskommissionens rapport, S-kongressen och vårdagjämningen.
Tre händelser från de senaste veckorna.
De två första betraktar jag som ett blått och rött politiskt utspel. Och jag har inte intresserat mig för plånboksfrågorna som dominerade rapporteringen från S-kongressen. Nej, det jag letat efter har handlat om tillväxt och hållbar utveckling. Som väntat kombinerar både det röda och blå laget glatt de dessa helt motstridiga begrepp.
Min spaning mot vårdagjämningen handlar om parallellen att det är den 20 mars som tillväxten av solljus är som snabbast.
I ett försök att visualisera, raljerar jag över den riksdagsman som kunde tänkas motionera om en fixerad kalender och ständig vårdagjämning.
Att på detta sätt försöka fånga den snabba tillväxten i flykten skulle förstås misslyckas kapitalt.
I teorin skulle det gå att ha vårdagjämning för jämnan om man justerade jordaxelns lutning.
Den som gjorde detta skulle till sin besvikelse upptäcka att även om dag och natt, likt vårdagjämningen är tolv timmar vardera, skulle tillväxten utebli.
Man skulle hamna i en ständig nolltillväxt.
Och att rubba jordaxeln är nog lika rimligt som att ha en fortsatt ekonomisk tillväxt.
Läser idag en utmärkt debattartikel i GP. Skriven av en samling personer från Cogito.
I den tar man upp dilemmat som vi står inför att det är uppenbart att fortsatt tillväxt är oförenlig med en hållbar utveckling. Vidare tar man upp tråden att Framtidskommissionen tar upp ämnet men inte vågar dra de naturliga slutsatserna. Jag skulle kunna ställa upp på nästan varje ord. Möjligtvis med undantag av meningen: ”Att detta kräver en ny förståelse för vad verklig tillväxt handlar om är givet, och det ställer krav och skapar nya utmaningar för den svenska ekonomin”. Om jag vore konspiratoriskt lagd skulle jag ha kunnat tolka det som om de faktiskt trodde att det gick att hitta någon magisk formel, definera om vad vi mäter, och fortsätta sträva efter tillväxt.
Men, jag vill vara tydlig. Så konspiratoriskt lagd är jag inte. Jag litar på att de har förstått och tagit till sig dilemmat.
Däremot verkar det inte som rubriksättaren har fattat vad det handlar om.
Rubriken ”Dags att tala klarspråk om vilken tillväxt vi vill ha” är i faktiskt både dålig och misssvisande.
Detta är förstås bara en ovidkommande detalj.
En annan detalj, och den kan man nog inte skylla GP:s rubriksättare för, är vilken ordning man har valt att sätta artikelförfattarna. Mikael Malmaeus som idagarna kommer med boken Tillväxt till varje pris är nedpetad av Per Gahrton (f.d. det ena och det andra), och den enda kvinnan, Frida Johnsson hamnar sist. Detaljer, men det signalerar något:(
Hur som helst, Malmaeus bok som officiellt lanseras om några dagar finns på Adlibris och Bokus.
