Robert Jensen – professor i journalistik vid University of Texas i Austin – har skrivit en av de bästa texter jag läst.
Den är på sitt sätt sorgsen och utan hopp, men det känns så frigörande med någon som uttrycker sig klart och som inte ger intryck av att det finns någon ”quick fix”.
”Nöden må ha varit uppfinningarnas moder, men det betyder inte att denna moder alltid kommer att finnas där för oss. Den teknofundamentalistiska sagan om transcendens genom oändliga uppfinningar är lika hjälpsam som en religiös fundamentalistisk saga om transcendens genom gudomligt ingripande. Dessa två sätt att nalkas problemet, fastän olika på ytan, är populära av samma anledning: Båda tillåter oss att förneka, undvika och slingra oss undan. De är båda berättelser som gör att vi kan blunda för verkligheten”
Grön (inom de ekologiska ramarna), röd (tydlig antikapitalism), svart (bryt med rashierarkin) och kvinnlig (förkasta patriarkatet) är fyra hörnstenar i hans resonemang.
Det må låta radikalt, nästan revolutionärt, men vi har inte råd eller tid med något mjäkigt.
Hans avslutande stycke:
”Var tacksam om ditt hjärta är tungt och din sorg bortom möjligheten att läka. Att känna den sorgen innebär att vi konfronteras med sanningen om vår fallna värld. Vi är inte räddade och kanske kommer vi inte att kunna rädda oss själva. Men vi bejakar vår mänsklighet när vi ställs inför det som är för tungt att bära. Vi gör oss förtjänta av rätten att hoppas just i det ögonblick då vi ställs inför den plågsamma insikten om att hoppet är förlorat”
Hela texten finns på Fria Tidningen.
{ 0 comments }
