I diskussionen om en fossilfri fordonsflotta låter det på många håll som om elbilar är lösningen med stort L.

Tyvärr är det något som präglas av aningslöshet, teknikoptimism och skygglappar. Transporternas miljöbelastning kan delas i tre: bilen, vägen och bränslet. Jonas Åkerman på KTH skrev för några år sedan en rapport på uppdrag av Riksrevisionen om bland annat elbilens potential. I den kan man hitta att CO2-utsläppen för tillverkning och underhåll av en elbil bedöms till 6,9 ton, vilket motsvarar utsläppen från en snål dieselbil under cirka 7000 mil. Åkermans slutsats är att elbilen i ett livscykelperspektiv ger en ungefär lika stor klimatpåverkan som en dieselbil.

Med den vetskapen är det klokt att inte ta efter norrmännen som med mycket stora subventioner lyckats få så många elbilar på de norska vägarna.

En annan aspekt är batteritillverkningen som om den ska ske i stor skala, som exempelvis i Teslas så kallade Gigafactory kommer att ta enorma mängder av mineraler i anspråk. Jag roade mig för en tid sedan med en överslagsräkning som indikerade att utvinningen av kobolt knappast kan räcka till annat än en bråkdel av ett framtida behov.

SVT har en kort artikel som ger en påminnelse om att elbilar inte är för vanliga inkomsttagare och de förutsätter statliga subventioner. Och Teslas pressekreterare såg ut som ett stort frågetecken när reportern frågade om metaller som finns i begränsad mängd…

{ 0 comments }

I de övergripande målen för Västsvenska paketet talas om ökad kapacitet på väg och järnväg, regionförstoring, förbättrad miljö och tillväxt, men om jag sätter förstoringsglaset på Västlänken tycker jag mig se tre tydliga mål. Det finns fler, men min tolkning är att dessa tre sticker ut:

1/ Nya centralt belägna stationer
2/ Genomgående pendeltågslinjer
3/ Ökad kapacitet på järnvägarna till Göteborg

Det första målet, att med pendeltåg nå Haga och Korsvägen har fått utstå mycket spott och spe från många som ogillar Västlänken. I synnerhet Haga försöker vissa framhäva som en onödig målpunkt och jämfört med Centralen lär antalet tågresenärer bli betydligt färre, men hur många som om 30 år kommer att gå av och på vid stationen i gränslandet mellan Vasastaden och Linné är skrivet i stjärnorna. Den som säger sig veta det far med osanning. Det är inte möjligt, vare sig för aktiva eller pensionerade trafikplanerare, att kvantifiera nyttan med att i framtiden kunna ta tåg till Haga eller Korsvägen, däremot är det ingen tvekan om det kommer att ge möjligheter som inte fanns år 2015. Detta första mål kommer att uppfyllas.

Också nummer två i min lista kan inte vara annat än positiv och det målet kommer med säkerhet att uppnås. Även om de allra flesta har sin målpunkt i Göteborg är det självklart ett plus att kunna åka från Lerum till Mölndal eller från Älvängen till Landvetter. Och för dem som behöver byta från ett pendeltåg till ett annat är det en fördel att det kan göras vid en och samma perrong.

Den som hade väntat sig en värdering i kronor och ören av dessa fördelar får leta sig till någon annan plats än denna blogg. Jag nöjer mig med att säga att värdet är positivt.

Den tredje punkten i min lista är nog av många sedd som den viktigaste och jag skulle önska att den var lika enkel att besvara som de två första. Frågeställningen är komplex och jag kommer inte att försöka leverera något procenttal och inte ens säga om det är plus eller minus, men kommer ändå att spendera ett antal inlägg på att vrida och vända på frågan.

Det finns för övrigt skäl att precisera frågeställningen om kapacitet. Handlar det om antal tågsätt eller antal resenärer och är det Västlänken eller hela Västsvenska paketet som är i fokus? Talar man om antal resenärer och Västsvenska paketet, då är frågan enkelt besvarad med ett ”JA”. Den möjliga kapaciteten har redan ökat dramatiskt genom förlängning av plattformar och möjligheten att köra tåg som tar 50 procent fler passagerare. Dessa lågt hängande frukter är klokt nog redan plockade, men om tågen med Västlänken på plats också kommer att kunna gå oftare är en öppen fråga.

Apropå frukter, så är det vanskligt att jämföra äpplen och päron. I GP såg jag 2015-05-29 en rubrik ”Dubbel kapacitet med Västlänken”, och när jag läste artikeln visade det sig att man talade om en dramatisk ökning av antalet tåg under dygnets 24 timmar. Detta kan väsentligen åstadkommas på två sätt: antingen genom att infrastrukturen förstärks för att svälja fler tåg i högtrafik, eller ökad turtätheten under det som idag är lågtrafik. Bakom siffrorna döljer sig med all säkerhet en mix av de två. En aptitlig korg med både äpplen och päron.

Om en dryg månad planerar jag att återkomma till specifika analyser av järnvägstrafiken kring Göteborg, men innan dess några inlägg om minskande biltrafik och Trafikverkets prognoser. Nästa vecka (8/7) med Peak Oil i fokus.

Tidigare avsnitt.

{ 0 comments }

Lösningen på vårt energidilemma

28 juni 2015

Det finns ingen själklar lösning, men riktningen i vilken man ska titta är given…

Läs hela inlägget →

Två ”problem” med trängselskatten (VL 2)

24 juni 2015

Varför det är problematiskt både med ”trängsel” och ”skatt” …

Läs hela inlägget →

Biobränslet ger också CO2-utsläpp

19 juni 2015

vinsten kommer först när nya träd växer upp … och det kan ta tid …

Läs hela inlägget →

Mina våndor inför Västlänken och det Västsvenska paket (VL 1)

15 juni 2015

Om varför jag ämnar ge mig in i denna infekterade Göteborgsfråga, som jag i och för sig sätter i ett större sammanhang.

Läs hela inlägget →

Mot en cirkulär ekonomi

26 maj 2015

En rapport från Romklubben visar att Sveriges ekonomi skulle kunna röra sig i rätt riktning, men det krävs piskor och morötter…

Läs hela inlägget →

Richard Heinberg om resiliens

20 maj 2015

Den fjärde och sida korta videon med Richard Heinberg. Om resiliens och de pririteringar som vi bör göra.

Läs hela inlägget →

Dennis Meadows i Uppsala

12 maj 2015

Talade om myten att den tekniska utveckling ska kunna leda till en hållbar utveckling.

Läs hela inlägget →

Sol och vind är nödvändiga, men det räcker inte

11 maj 2015

vi måste inse att vi, med förnybar energi, måste ändra våra vanor och förväntningar på livet. Det är möjligt, men det kräver en omställning.

Läs hela inlägget →