På en global skala visar det sig att det  – på den korta tid som står till förfogande – inte är möjligt att ersätta kol, olja och fossil gas med fossilsnål elektrisk energi utan att man slår sönder den sekellånga eran med ekonomisk tillväxt. Sverige är i flera avseenden väl positionerat, men inte heller vi kan ställa om smärtfritt.

I boken ”Klimatet, oljan och tillväxten” synar jag korten i mer än ett avseende. Inte minst granskar jag förutsättningarna för de fossilsnåla metoderna att generera elektricitet. Sol, vind, vatten, bioenergi och kärnkraft har alla sina starka och svaga sidor, men vad de har gemensamt är att de alla uppvisar blygsamma ”marknadsandelar” på den globala energiarenan.

Den nyktra bedömningen av världens energisituation landar i en tydlig slutsats: på global nivå är det utsiktslöst att ersätta kolet, oljan och den fossila gasen med fossilsnåla alternativ utan att det resulterar i en drastiskt minskad energiförbrukning. Och likt två dominobrickor lär det dra med sig den ekonomiska tillväxten i fallet …

Men, måste detsamma gälla för oss? Vi med våra goda geografiska förutsättningar, en förhållandevis liten befolkning och ett högt tekniskt kunnande. Kan inte vi fortsätta på den inslagna vägen mot en ”gröna omställning”? På den frågan svarar jag – med fyra, delvis överlappande invändningar – ”nej” och citerar ur boken:

”För det första har även de länder som ligger bäst till, de med goda geografiska och ekonomiska förutsättningar för en fossilsnål elproduktion, en alltför hög förbrukning av fossila bränslen. I synnerhet när man räknar med också det som ligger inbäddat i det som importeras. Inte minst det som är nödvändigt för en ”grön omställning” i form av stål, cement, plaster och kritiska mineraler.

En andra tungt vägande invändning anknyter till de, för en tänkt omställning, så avgörande metallerna (litium, nickel, kobolt, neodym etc.). Det finns inga tecken på att dessa skulle existera i en omfattning så att en majoritet av länder kan genomföra en omställning stavad ’elektrifiering’. Däremot finns det mer än en studie där man kommer fram till det motsatta – att de globalt tillgängliga volymerna är på tok för små. Och då faller det grundläggande argumentet att några få teknologiskt framstående länder ska ta täten och visa en väg, framkomlig för andra att följa.

För det tredje är det inte rimligt att sätta ribban lika högt (eller lågt) för alla nationer. Om de globala ambitionerna ska vara inom räckhåll är det ofrånkomligt att de, som har begåvats med älvar lämpade för vattenkraft eller som har goda förutsättningar att odla energigrödor, minskar sin användning av olja, kol och fossil gas mer än de som inte är lika lyckligt lottade.

Slutligen skulle jag kunna anlägga en moralisk och solidarisk aspekt. Om några kör ’ett eget race’, kan jag då förvänta mig att andra ska ställa upp och göra stora egna uppoffringar?

Det är inte utan att den ”gröna omställningen”– för att citera den finländske filosofen Georg Henrik von Wright – har karaktär av en ”vanmaktens optimism”.

{ 0 comments }

I dessa dagar när Donald Trump vänder upp och ner på världen med sina tullar och hans fixering vid handelsbalansen kan jag inte låta bli att göra några reflektioner om vad som i närtid har spelat USA och flera av dess presidenter i händerna.

För ett tiotal år sedan var ”peak oil” ett begrepp som fick en hel del uppmärksamhet och det var mer än en som hade bestämda uppfattningar om när toppen var att vänta. Men, ingen av dem blev sannspådd och istället hamnade talet om en nära förestående topp på kurvan över världens oljeutvinning i vanrykte. I takt med att oljan fortsatte att flöda rådde närmast en beröringsskräck och väldigt få tog ordet ”peak oil” i sin mun.

Men i en bok med titeln ”Klimatet, oljan och tillväxten” är det inte möjligt att ducka för fenomenet att oljeutvinningen en dag kommer att nå ett maxvärde och därefter avta.

Även om jag passar mig för att ange något årtal för toppen presenterar jag tre olika ansatser för att belysa saken. Den första, och kanske den viktigaste, har bäring på det stora landet i väster och dess skifferolja.

För femtio år sedan passerades en nationell oljetopp i USA och efter det rådde en långsam men obönhörlig nedgång i mängden olja som pumpades upp (handelsbalansen lär ha följt med i samma riktning). Men för ungefär 15 år sedan var det som om kurvan över oljeproduktionen var som skjuten ur en raket och jag citerar ur boken:

För femton år sedan var Saudiarabien och Ryssland de två största oljeproducerande länderna i världen, vart och ett med en utvinning som var ungefär 50 procent större än vad USA på den tiden mäktade med. Men idag är det ombytta roller då USA:s oljeutvinning år 2023 var 70 procent större än i något av världens övriga oljeproducerande länder.

Oavsett vilka måttstockar man tar till var det ett skeende som saknar motstycke.
America was great again!

Även om Trump agerar för att avlägsna miljörestriktioner och gynna oljebolagen kan han inte ta åt sig äran. Det har varit geologisk kunskap och tekniska landvinningar stöttade av ett högt oljepris sam har varit avgörande.

Man kan spekulera över hur länge festen kan hålla på, men när jag studerar prognoser från USA:s energimyndighet ser det ut som om baren snart kommer att stängas. Risken är att baksmällan blir kännbar, inte bara för amerikanerna utan även för oss andra som har blivit bjudna på den livgivande drycken.

Mer om innehållet i boken

Att kratta manegen

17 mars 2025

I boken ”Klimatet, oljan och tillväxten” strukturerar jag problemen i sex avsnitt, vart och ett uppdelat i några kapitel. Det första avsnittet har fått namnet ”Att kratta manegen”. Som titeln antyder sätter jag här ramarna för den fortsatta föreställningen. Den globala uppvärmningen är en av grundstenarna, men ingenting som jag har funnit någon anledning att […]

Läs hela inlägget →

Klimatet, oljan och tillväxten

17 februari 2025

Efter många om och men är jag på gång att ge ut en bok med titeln ”Klimatet, oljan och tillväxten”. Min avsikt är att återkomma med lite mer om vad den kommer att innehålla, men till dess vad som (preliminärt) kommer att pryda dess baksida. Titeln ”Klimatet, oljan och tillväxten” sätter ord på tre, för […]

Läs hela inlägget →

Myten om den gröna tillväxten

20 februari 2024

Det finns en stark vilja att minska påverkan på miljö- och klimat utan att den ekonomiska tillväxten ska brytas. Hos oss i västvärlden finns det indikationer på att detta vore möjligt, men utan att sätta siffror på det blir det bara ett tandlöst påstående. Vi är inträngda i ett hörn. Ekologin sätter absoluta ramar, där […]

Läs hela inlägget →

Peak oil ligger runt hörnet

9 januari 2024

Det visar sig befriande enkelt att bedöma när grenen vi sitter på kommer att brista.

Läs hela inlägget →

Vätgas kan inte lagra elektricitet

16 maj 2023

Vindkraft kräver blåst och solenergin vill ha en klarblå himmel. Detta i kombination med att både näringsliv och enskilda förväntar sig elektricitet när helst man behöver den leder till en önskan att spara elen när det finns ett överskott. Tyvärr kan elektricitet inte lagras och dessvärre ser inte vätgas ut som en lösning på dilemmat. […]

Läs hela inlägget →

Allt hänger samman och det är stormvarning utfärdad

30 mars 2023

Även om vi kanske inte vill se det lever vi i en civilisation som aldrig hade existerat utan fossila bränslen. Allt hänger samman och det finns ingen enkel utväg ur vårt predikament. Grön tillväxt, sol och vind är alla, i bästa fall otillräckliga, i sämsta fall återvändsgränder.

Läs hela inlägget →

Olja, BNP och sjöfart – en oskiljaktig trio

13 januari 2023

Ekonomisk tillväxt vilar på ökande tillgång på energi, och tyvärr stavas den ”fossil”.

Läs hela inlägget →

En cirkulär ekonomi kan aldrig växa

28 november 2022

Den ”gröna ekonomin” är råvarutung och ofta hör man att återvinning är lösningen, men problemet är att tillväxt och återvinning inte kan samexistera.

Läs hela inlägget →