Jag har i några sammanhang hört och läst vad Rebecka Carlsson säger.

Hon talar om exponentiella teknologier och om hur den tekniska utvecklingen kommer att gå i superfart under lång tid framöver. De kommande 100 åren kommer enligt henne att svara mot vad som skett under 20 000 år, och med ”life extension” kommer vi dessutom att kunna uppleva det.

Hon refererar flitigt till Moore´s lag som 1965 var en förutsägelse om att datorer skull krympa och prestanda förbättras i en rasande takt. Fördubblingar efter 18-24 månader. Än så länge har detta visat sig förbluffande pricksäkert.

Däremot gör hon ett fundamentalt fel när hon använder Moore´s 50-åriga utsaga som en sanning om framtiden. Där använder hon fel tempus. Den beskriver dåtid, inte framtid. Takten kan i och för sig hålla i sig ytterligare några år, men den är ingen förutsägelse om framtiden.

Hon talar om exponentiella förändringar som icke intuitiva, men ser vi oss omkring finns det mängder av dem. Ett fosters tillväxt är exponentiell, bakterier växer exponentiellt och covid-19 har samma beteende. Och när det gäller tempot ligger Moore i lä. Han talade om 20 månader för it-tekniken, men bakterierna gör samma sak på 20 minuter och fostret ligger någonstans där emellan. Vi har en nedärvd erfarenhet som talar om för oss att det exponentiella finns runt omkring oss, men att det aldrig fortsätter för evigt. Som tur är stannar tonåringen i växten. Bakteriekulturen översvämmar inte labbet och Moore´s lag är ingen lag.

Och den som ägnar det en stunds eftertanke inser att det knappast är hållbart med en BNP som skulle fortsätta växa med 2–3 procent om året. Med ett ekologiskt fotavtryck som vida överstiger det långsiktigt hållbara vore en fördubblad produktion inom mindre än ett halvt sekel katastrofal.

De flesta av oss bör lita mycket mer på den egna intuitionen än på rosenröda berättelser likt Rebecka Carlssons.

Här en film med henne.

{ 0 comments }

Det sista som överger människan är hoppet brukar det heta, och det må i någon mening vara upp till var och en att nära ett hopp, men när det baseras på lösan grund och en tro på att tekniken på något magiskt sätt ska komma oss till räddning är det snarast destruktivt. Om detta skriver Jonathan Jeppsson i en essä i Sveriges Natur.

När hoppet ersätter ett nyktert betraktande av omvärlden – då är vi illa ute.

Varför solceller och elbilar inte kommer att rädda oss

20 oktober 2020

Exponentiellt växande antal elbilar må låta lovande, men skrapar man lite på ytan, framträder teknikoptimismens orimligheter.

Läs hela inlägget →

Miljö, resurser och klimat – allt talar emot garaget

13 april 2020

Att satsa Stadens pengar på ett garage för en ökande privatbilism känns hopplöst passé. Elbilarna är ingen räddning och peak oil är en realitet.

Läs hela inlägget →

Ekonomisk tillväxt räddar inte klimatet

12 april 2020

I en replik hos SvD reder jag ut de viktiga skillnaderna mellan relativ, absolut och tillräcklig frikoppling.

Läs hela inlägget →

Peak oil är en realitet

10 februari 2020

Intresse för ”peak oil” är stendött, och jag försöker visa varför. Och dessutom vara ofin och ge starka indicier på att peaken är nära förestående.

Läs hela inlägget →

Det fossila järngreppet

20 december 2019

Vi sitter fast i en tvångströja. Vårt samhälle är baserat på de fossila bränslena. Med så fantastiska prestanda, men som utgör ett dödligt hot mot vår civilisation – inte bara på grund av den globala uppvärmning de orsakar.

Läs hela inlägget →

Förnybart är toppen, men var inte aningslös

2 december 2019

Kåberger är aningslös, MacKay håller sig till siffror och inte adjektiv, jag gör ett överslag hur 100 % förnybart och dagens energiförbrukning (inte) matchar varandra.

Läs hela inlägget →

Rockström och frikopplingen

12 september 2019

Det räcker inte med frikoppling och grön tillväxt.
Lärdomar från 2008 års finanskris visar att det krävs mycket mer än så.

Läs hela inlägget →

Om ett så kallat Nobelpris

6 december 2018

Jag synar ekonomipristagare Nordhaus i sömmarna.

Läs hela inlägget →