Miljömålsberedning presenterade häromdagen sitt förslag till mål för klimatpolitiken med bland annat en drastisk minskning av koldioxidutsläppen från transportsektorn.

Det är utmärkt att man sätter siffror på det, och en minskning av koldioxidutsläppen med 70 procent till 2030 relativt 2010 års nivå är ett utmanande och bra mål. Och mer konkret än visionen om en fossilfri fordonsflotta.

Men att sätta målet är bara det första steget, sedan gäller det att vidta åtgärder och följa upp att man rör sig åt rätt håll och i en tillräckligt snabb takt.

Det är min fasta övertygelse att det inte räcker med ett ambitiöst mål femton år framåt i tiden. För att ha en chans att nå dit krävs etappmål och kontrollstationer längs vägen.

Väsentligen kan man sätta upp delmål enligt två olika principer (jag bortser från ett tänkbart tredje alternativ där man accepterar en långsam start och förlitar sig på att framtida teknisk utveckling kommer att lösa problemet).

1. En lika stor minskning i ton CO2 varje år (eller mandatperiod).

2. En lika stor minskning i procent relativt närmast föregående år (eller mandatperiod).

Alternativ två är i själva verket en exponentiell förändring, samma som vi känner igen från BNP-tillväxt där man alltid talar om den procentuella skillnaden.

För mig förefaller det klokt att i valet mellan dessa ta nummer två, som borde innebära lika stora utmaningar om tio år som idag.

Att under 20 år (2010-2030) minska CO2-utsläppen med 70 procent visar sig betyda att utsläppen under varje mandatperiod om fyra år ska minska med 21 procent. Med tanke på att mycket lite har hänt de senaste åren kan det låta ouppnåeligt att under fyra år skära ned dem med en femtedel. Det är förvisso tufft, men alternativet, att ta lika stora steg i absoluta termer (ton CO2) är att skjuta problemen framför sig och göra de sista etapperna i slutet av 2020-talet riktigt branta.

Med öppna ögon har jag låtsats som att vi fortfarande var vid år 2010 och faktiskt har tjugo år att spela med. Verkligheten är ännu tuffare, det lär krävas minst 25 procents reduktion av utsläppen varje mandatperiod.

Då lär det inte räcka med mer av biogas, fler laddstolpar eller självkörande bilar. Nej, det krävs stora förändringar i vårt sätt att resa och transporter saker. En besk medicin, men alternativet är ännu värre.

Några stycken ur min inledare i Göteborgs Fria Tidning där jag reflekterar över att så många agerar som om tillväxt vore ett normaltillstånd. Ett barn kan inse att det inte är fallet och jag är förundrad över att så många politiker och ekonomer uttrycker sig mot bättre vetande:

I naturen finns många exempel på tillväxt. Ett barn växer, ett träd växer och så här års växer dagens längd. Tillväxten är absolut nödvändig, både för barnet, trädet och för att det ska bli sommar. Men vad som är lika lagbundet är att tillväxten kommer att upphöra. För barnet tar det femton år, för trädet kan det dröja hundra och för dagsljuset är det definitivt över vid sommarsolståndet den 21 juni.

Jag vill tro gott om både ekonomer och politiker, tro att de inte bara är utbildade utan även bildade. I valet mellan att de verkligen skulle tro på talet om BNP som den udda fågeln, eller att de ägnar sig åt fagert tal för att vinna väljare, förvilla meningsmotståndare eller uppnå någon egen kortsiktig fördel, väljer jag därför att tro på något av de senare alternativen.

Att tillväxten är dömd att avta och vändas i nedväxt borde för de flesta vara okontroversiellt, men det är fullt begripligt att det är en sanning som många väljer att förneka. Både för sig själva och inför andra.

Resten av min text finns här.

 

 

Gratislunchen – Ny bok om peak oil

20 april 2016

På svenska av journalisten Therese Uddenfeldt

Läs hela inlägget →

Avdrag eller bidrag

14 april 2016

Vissa subventioner är finare i kanten. Reseavdraget är nog det mest provocerande av dem alla.

Läs hela inlägget →

Vem ska åka med de snabba tågen?

10 april 2016

Höghastighetståg är en dålig idé, både med tanke på miljön och ekonomin.

Läs hela inlägget →

Peak oil och klimathotet

3 mars 2016

Två diametralt skilda problem, båda allvarliga hot, men med en och samma lösning.

Läs hela inlägget →

Är det alltid klokt att investera?

27 februari 2016

Göta Kanal var en lönsam investering, men det säger inte att dagens investeringar är kloka. 1800-talets goda förutsättningar gäller inte på 2000-talet

Läs hela inlägget →

Vägar, spår och krympande BNP

10 februari 2016

Ett resonemang kring vägar, spår, tillväxt och trängselskatter.
Kontentan är att status quo vare sig är troligt eller önskvärt.

Läs hela inlägget →

Ekonomer slutar inte att fascinera

30 januari 2016

Vissa av dem tycks se det som en nyhet att exponentiell tillväxt inte kan fortgå. Ett sent uppvaknande…

Läs hela inlägget →

Mer om sol, elbilar och en jämförelse med världsettan Tyskland

21 januari 2016

Om solen ska matcha det fossila måste vi vara MYCKET bättre än Tyskland som är världsbäst idag.

Läs hela inlägget →