Jag har varit ute och talat om tillväxtens dilemma i olika sammanhang. Partipolitiska möten hos både MP, S och FP, omställare i framtidsveckornas regi, några gymnasieklasser, folkhögskolor och hos ett tiotal Rotaryklubbar.
Mina (och andras) fördomar säger kanske att just Rotary är konservativt och inte öppna för att ifrågasätta tillväxtparadigmen.
Så mycket roligare när jag märker att de förutfattade meningarna kommer på skam!
Sammantaget är min bild att, trots ett bistert budskap, får jag nästan inget mothugg. Både roligt och lite oroande.
På sitt sätt skulle jag önska att det fanns goda argument för att ”business as usual” faktiskt vore möjlig…
I Fria Tidningen har jag skrivit en krönika om två föredrag. På en Rotaryklubb och hos Länsstyrelsen.
Två exempel på att, ögö mot öga, så är nästan alla ”med på tåget”.
