Igår (4/2 2021) kunde jag läsa att Volvo Cars och Northvolts nya stora batterifabrik ska byggas på Hisingen i Göteborg. Det talas om 3000 nya jobb och kommunalrådet jublar.
Visst är det bra att fler får chans att säkra sin försörjning. Och elbilar hör väl framtiden till? De är utan tvekan bra för luftmiljön. Att slippa sotpartiklar eller kväveoxider är entydigt bra. Men …
Ja, det finns mer än ett men och i en rapport skriven av Simon Michaux vid GTK (den statliga Geologiska forskningscentralen i Finland) har han uppskattat vad som skulle krävas av naturresurser för att ställa om till den ”gröna” och elektrifierade ekonomin som så många talar om.
Detta är självfallet ingen exakt vetenskap, och man behöver inte hänga upp sig på sista decimalen för att inse vad det skulle innebära att inom några årtionden ställa om från i huvudsak fossilt till elektriskt och förnybart.
Om man leker med tanken att världens hela bilflotta ska bli elektrisk (idag är mindre än 1 % eldriven), skulle man behöva ta i anspråk hälften av de kända litium- och nickeltillgångarna. Och mer än hundra procent av koboltreserverna. Och detta utan hänsyn till att batterierna inte har en oändlig livslängd, utan kommer att behöva ersättas med nya efter cirka tio år …
Till detta kommer, om sol- och vind ska växa ordentligt, ett behov av energilagring. Ett ord som är lätt att uttala, men inte lika enkelt att realisera. Om det ska förverkligas med batterier ger GTK-rapporten en uppskattning att det i runda slängar tiodubblar – det redan höga – behovet av litium, kobolt, nickel och andra metaller.
Slutsatsen kan inte bli annan än att den så kallade gröna omställningen som det talas om hos oss idag knappast låter sig spridas till den världsomspännande rörelse som skulle krävas som den ska vara svaret på vår civilisations dilemman med trytande resurser och ett allt varmare klimat.
Jag tillåter mig att citera det sista stycket i sammanfattning av rapporten:
”In conclusion, this report suggests that replacing the existing fossil fuel powered system (oil, gas, and coal), using renewable technologies, such as solar panels or wind turbines, will not be possible for the entire global human population. There is simply just not enough time, nor resources to do this by the current target set by the World’s most influential nations. What may be required, therefore, is a significant reduction of societal demand for all resources, of all kinds. This implies a very different social contract and a radically different system of governance to what is in place today. Inevitably, this leads to the conclusion that the existing renewable energy sectors and the EV (electric vehicle) technology systems are merely steppingstones to something else, rather than the final solution. It is recommended that some thought be given to this and what that something else might be.”
Det borde vara uppenbart att elbilar, solceller och vindkraft inte är svaret på våra problem. Det kommer, som Michaux skriver, att krävas ”något annat”.
Och om elektrifieringen på väg till detta ”något annat” visar sig ha varit en stötesten eller en språngbräda är ingen fråga för Volvo och Northvolt. För dem är investeringen i batterifabriken ett rationellt beslut för att överleva i en för tillfället sprakande elektrisk omgivning.
