Sol och vind hör framtiden till

09 januari 2017

Ja, det är sant. Även om de fossila bränslena inte hade utgjort ett allvarligt hot mot klimatet är de ändliga resurser som måste överges.

Vattenkraften är förnybar, men inte utan negativa konsekvenser för miljön. Den står för 7 procent av den globala energitillförseln och det är orealistiskt att den på allvar skulle kunna utmana olja, kol och fossil gas som tillsammans står för 86 procent.

Kärnkraften levererar 4 procent av världens energi och man behöver inte bära ”nej tack”-knapp för att inse att den inte är lösningen med stort ”L”.

Om fossil energi är långtidslagrad solenergi är bioenergi korttidslagrad dito. Idag ger den 1 procent av energin och kan på marginalen fortsätta ett ge ett tillskott men – med några få undantag – är det en energikrävande uppgift att omvandla grödor till flytande bränsle.

Återstår sol och vind. Idag ger de obetydliga bidrag på 0,4 respektive 1,4 procent av den globala energitillförseln. Kostnaden på solceller har de senaste åren fallit dramatiskt, så om detta var den viktigaste faktorn skulle man ha väntat sig en explosiv ökning av solenergin. Tyvärr ser inte verkligheten ut på det viset. Solenergin ökar, men inte i en takt som man borde ha förväntat sig om priset var den avgörande förklaringsmodellen.

Solens strålar och luftens rörelser låter sig inte påverkas av människan och hur man än vänder sig är detta ett centralt problem. I boken ”Varför Västlänken?” visar jag diagram över solenergin i Tyskland timme för timme under juni respektive december. Det illustrerar behovet av energilagring i tre tidsskalor. När exempelvis Tesla gör reklam för batterier att hänga på väggen adresserar man bara en (den enklaste) av dessa tidsskalor …

Sol och vind hör framtiden till, men det är inte en ”utmaning” att tämja dem. Det är ett reellt problem som knappast kan lösas utan minskade anspråk på energi.

Orden ”Demand must decline” avslutar ett av kapitlen (läs detta här) i boken ”Varför Västlänken?”.

Previous post:

Next post: