Oljan tryter (VL 4)

08 juli 2015

Det senaste året har oljepriset rasat från över 100 dollar fatet till ungefär hälften, man har kunnat läsa om ett energimirakel i USA med utvinning av imponerande mängder skiffergas och skifferolja och inför årets stora möte i Paris talas det – med rätta – om att vi för klimatets skull måste minska användningen av olja.

Översköljd av alla dessa nyheter ligger det nära till hands att förtränga vetskapen att oljan är en ändlig resurs och blotta tanken att vi inom några få år kan ha en bristsituation känns i det ljuset avlägsen.

Att vi globalt står i begrepp att passera oljetoppen, Peak Oil, talas det tyst om och med de osäkerheter som med nödvändighet döljer sig i uppskattningar av kvarvarande reserver, framtida marknadspriser och tekniska möjligheter att få upp det svarta guldet kan ingen med exakthet pricka in året då utvinningen av olja inte längre kan öka utan är dömd att minska.

De senaste tio åren har oljebolagens investeringar fördubblats, men resultatet har varit magert och världens oljeproduktion har bara ökat med några enstaka procent. Bakom detta skeende döljer sig en produktionsminskning hos de konventionella oljekällorna med uppskattningsvis 4 procent om året, något som med ansträngning fylls upp med Kanadas oljesand, USA:s skifferolja, djuphavsolja och en gnutta etanol.

Skifferoljan har förvisso lyft USA:s oljeproduktion till nivåer som inget hade trott på för några år sedan, men det är en utvinning som är dyr, med oförutsägbara konsekvenser för miljön och där borrhålen typiskt tappar 90 procent av sin kapacitet inom några år. Det figurerar olika uppskattningar av reservernas storlek, men inte ens även den mest optimistiska från USA:s Energimyndighet (EIA) på 75 miljarder fat, löser varken USA:s eller världens energiproblem. Med en global aptit på 30 miljarder fat per år ger skifferoljan ett andrum, men inget mer.

En tydlig illustration av predikamentet Peak Oil är diagrammet som i en och samma bild visar upptäckt av nya oljekällor och den globala oljekonsumtionen. På 1960-talet hittade man mycket mer än vad som var den tidens behov, medan vi idag på global nivå förbrukar 3-4 gånger så mycket olja som man numera lyckas hitta. Det är ingen överdrift att säga att vårt välstånd vilar på och våra bilar rullar med den olja som hittades för 50 år sedan.

The growing gap

Oljan kommer aldrig att ta helt slut, och det finns inga exakta prognoser när vi på allvar kommer att uppleva oljebrist, men för svensk del borde nedanstående två kurvor vara en tankeställare.

År 2013 kom 28 procent av vår råoljeimport från Norge, 12 procent från Danmark och 39 procent från Ryssland, så om vi inte vill vara helt utelämnade åt Putin ger våra västliga grannländers historiska produktionskurvor en indikation på vår belägenhet.

Norsk oljeprod tom 2014

 

Dansk oljeprod tom 2014

Även om den norska kurvan har en knyck uppåt år 2014 är det svårt att tro något annat än att läget kommer att vara besvärande redan när de stora Västsvenska infrastrukturprojekten öppnas för trafik någon gång mellan år 2020 och 2030. Och sedan ska de leva och göra nytta under minst 50 år till …

Detta är den bild av världens fossila framtid jag upplever som stabilt förankrad i naturvetenskapen, till väsentlig del i publikationer från professor Kjell Aleklett och hans medarbetare från Globala energisystem vid Uppsala universitet. Men samtidigt vill jag vara ödmjuk, andra må i stället ta fasta på budskapet från exempelvis professor Marian Radetzki vid Luleå universitet. Med nationalekonomin som grund hävdar han och andra att vi inte kommer att ha några problem med vare sig olja eller andra, till synes knappa, råvaror. Marknaden med sina prismekanismer har historiskt kommit till vår hjälp och den överger oss inte.

Med minskade fossila resurser flyttas fokus till sol- och vindenergi. Då dessa är vitala pusselbitar i tron på elektriskt drivna fordon kommer jag i nästa inlägg att redovisa aktuella siffror för dessa energislag och sia om deras framtid.

Övriga inlägg om Västsvenska paketet och Västlänken.

Källor:

  • Richard Heinberg i Afterburn (sid 14) om oljeindustrins investeringar.
  • Kjell Aleklett redovisar i Peaking at peak oil (sid 83) en uppskattning att utvinningen i landbaserade oljekällor minskar med 4 % om året.
  • EIA (U.S. Energy Information Administration) ger uppskattningar av skifferoljetillgångar i USA. I ett referensfall 44 Gb (miljarder fat) och i ett lågt och högt scenario 34 resp. 75 Gb.
    http://www.eia.gov/forecasts/archive/aeo14/section_issues.cfm#tight_oil
  • SPBI (Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet) redovisar Sveriges råoljeimport.
    http://spbi.se/statistik/import-export/

Previous post:

Next post: