Tre mål med Västlänken – två av dem är enkla att nå (VL 3)

01 juli 2015

I de övergripande målen för Västsvenska paketet talas om ökad kapacitet på väg och järnväg, regionförstoring, förbättrad miljö och tillväxt, men om jag sätter förstoringsglaset på Västlänken tycker jag mig se tre tydliga mål. Det finns fler, men min tolkning är att dessa tre sticker ut:

1/ Nya centralt belägna stationer
2/ Genomgående pendeltågslinjer
3/ Ökad kapacitet på järnvägarna till Göteborg

Det första målet, att med pendeltåg nå Haga och Korsvägen har fått utstå mycket spott och spe från många som ogillar Västlänken. I synnerhet Haga försöker vissa framhäva som en onödig målpunkt och jämfört med Centralen lär antalet tågresenärer bli betydligt färre, men hur många som om 30 år kommer att gå av och på vid stationen i gränslandet mellan Vasastaden och Linné är skrivet i stjärnorna. Den som säger sig veta det far med osanning. Det är inte möjligt, vare sig för aktiva eller pensionerade trafikplanerare, att kvantifiera nyttan med att i framtiden kunna ta tåg till Haga eller Korsvägen, däremot är det ingen tvekan om det kommer att ge möjligheter som inte fanns år 2015. Detta första mål kommer att uppfyllas.

Också nummer två i min lista kan inte vara annat än positiv och det målet kommer med säkerhet att uppnås. Även om de allra flesta har sin målpunkt i Göteborg är det självklart ett plus att kunna åka från Lerum till Mölndal eller från Älvängen till Landvetter. Och för dem som behöver byta från ett pendeltåg till ett annat är det en fördel att det kan göras vid en och samma perrong.

Den som hade väntat sig en värdering i kronor och ören av dessa fördelar får leta sig till någon annan plats än denna blogg. Jag nöjer mig med att säga att värdet är positivt.

Den tredje punkten i min lista är nog av många sedd som den viktigaste och jag skulle önska att den var lika enkel att besvara som de två första. Frågeställningen är komplex och jag kommer inte att försöka leverera något procenttal och inte ens säga om det är plus eller minus, men kommer ändå att spendera ett antal inlägg på att vrida och vända på frågan.

Det finns för övrigt skäl att precisera frågeställningen om kapacitet. Handlar det om antal tågsätt eller antal resenärer och är det Västlänken eller hela Västsvenska paketet som är i fokus? Talar man om antal resenärer och Västsvenska paketet, då är frågan enkelt besvarad med ett ”JA”. Den möjliga kapaciteten har redan ökat dramatiskt genom förlängning av plattformar och möjligheten att köra tåg som tar 50 procent fler passagerare. Dessa lågt hängande frukter är klokt nog redan plockade, men om tågen med Västlänken på plats också kommer att kunna gå oftare är en öppen fråga.

Apropå frukter, så är det vanskligt att jämföra äpplen och päron. I GP såg jag 2015-05-29 en rubrik ”Dubbel kapacitet med Västlänken”, och när jag läste artikeln visade det sig att man talade om en dramatisk ökning av antalet tåg under dygnets 24 timmar. Detta kan väsentligen åstadkommas på två sätt: antingen genom att infrastrukturen förstärks för att svälja fler tåg i högtrafik, eller ökad turtätheten under det som idag är lågtrafik. Bakom siffrorna döljer sig med all säkerhet en mix av de två. En aptitlig korg med både äpplen och päron.

Efter sommaren planerar jag att återkomma till specifika analyser av järnvägstrafiken kring Göteborg, men innan dess några inlägg om energitillgångar, minskande biltrafik och Trafikverkets prognoser. Nästa vecka med Peak Oil i fokus.

Tidigare och kommande avsnitt.

Previous post:

Next post: