Elbilar kräver subventioner och mineraler

05 juli 2015

I diskussionen om en fossilfri fordonsflotta låter det på många håll som om elbilar är lösningen med stort L.

Tyvärr är det något som präglas av aningslöshet, teknikoptimism och skygglappar. Transporternas miljöbelastning kan delas i tre: bilen, vägen och bränslet. Jonas Åkerman på KTH skrev för några år sedan en rapport på uppdrag av Riksrevisionen om bland annat elbilens potential. I den kan man hitta att CO2-utsläppen för tillverkning och underhåll av en elbil bedöms till 6,9 ton, vilket motsvarar utsläppen från en snål dieselbil under cirka 7000 mil. Åkermans slutsats är att elbilen i ett livscykelperspektiv ger en ungefär lika stor klimatpåverkan som en dieselbil.

Med den vetskapen är det klokt att inte ta efter norrmännen som med mycket stora subventioner lyckats få så många elbilar på de norska vägarna.

En annan aspekt är batteritillverkningen som om den ska ske i stor skala, som exempelvis i Teslas så kallade Gigafactory kommer att ta enorma mängder av mineraler i anspråk. Jag roade mig för en tid sedan med en överslagsräkning som indikerade att utvinningen av kobolt knappast kan räcka till annat än en bråkdel av ett framtida behov.

SVT har en kort artikel som ger en påminnelse om att elbilar inte är för vanliga inkomsttagare och att de förutsätter statliga subventioner. Och Teslas pressekreterare såg ut som ett stort frågetecken när reportern frågade om metaller som finns i begränsad mängd…

Previous post:

Next post: