Elbilar – (o)rimlighetsbedömning

19 september 2014

I Ny Teknik från 2014-09-17 kan man läsa om Teslas planer på en ny fabrik för batterier till elbilar.

Den ska enligt artikeln bli enorm med en kapacitet på 35 GWh/år, vilket är mer än världens samlade produktion av litiumjonbatterier idag. Visst låter det imponerande, och det framgår att råvarutillgångarna borde räcka. Den mest kritiska resursen är kobolt, där Kongo-Kinshasa – kritiserade för barnarbete – står för 55 procent av den globala utvinningen. Batterier står idag för 40 % av den globala efterfrågan på metallen, så: Ja, det kan nog finnas utrymme att dubbla världens batteritillverkningen.

För att få en uppfattning om hur mycket 35 GWh/år är gör jag lite enkel huvudräkning:

  • Sverige har idag ungefär 5 miljoner bilar. Teslas Gigafactory (inte mitt uttryck) skulle då på ett år kunna leverera batterikapacitet om 7 kWh/bil.
  • En snål elbil borde kunna köras på 1 kWh/mil. Jag har sett en obekräftad siffra på 1,8 kWh/mil, men låt oss anta att utvecklingen går framåt mot lätta, små och långsamma bilar. 1 kWh motsvarar ungefär energin i 1 dl olja och med hänsyn till att förbränningsmotorn enligt termodynamikens lagar inte kan höja sin verkningsgrad speciellt mycket över 30 % talar vi om något som motsvarar en dieselbil som drar 0,3 liter/mil. Fullt rimligt.
  • Med ett batteri på 7 kWh skulle man alltså på en laddning kunna köra 7 mil. Detta är ungefär dubbelt upp mot genomsnittet för den dagliga körningen, och väldigt många skulle klara sig med detta.
  • 7 kWh är ungefär 10 hästkraftstimmar, vilket betyder att om man kör sina 7 mil på en timme (70 km/h) har man tio hästkrafter till förfogande. Också detta rimligt.
  • Globalt finns ungefär en miljard bilar – 200 gånger så många som i lilla Sverige.

Min enkla huvudräkning är långt ifrån exakt, men storleksordningen är fångad.

Ungefär 50 procent av den globala koboltutvinningen räcker till batterier för 0,5 procent av den globala bilparken.

Min enkla slutsats är att det krävs en teknikoptimism av giganitiska mått för att ta talet om elbilar på allvar.

 

 

 

 

 

Magnus Hellbom september 23, 2014 kl. 11:41

Hur mycket kobolt krävs för varje batteri? Har utan resultat försökt googla på det. Litiumjonbatterier har såvitt jag känner till inget kobolt i sig. kanske till kontrollen?
Batteritekniken utvecklas med en svindlande hastighet. Livslängden för nuvarande batterier är förhållandevis kort men kan förlängas mångfaldigt i en nära framtid. Frågan är dock om inte superkondensatorer kommer att bräda litiumjonbatteriet med sin korta laddningstid och fordonslånga livslängd. Sen om det krävs kobolt för kontrollen känner jag inte till.
Sen kommer frågan om bilar överhuvudtaget hör till framtiden. De flesta används ju endast någon timme om dagen och står sedan parkerade på allt dyrare stadsgatumark. Nej fram för kollektivt förvaltade PRT-system ( fåpersonsfordon som går ovan mark).

Thomas Svensson september 23, 2014 kl. 21:23

Intressant och helt i enlighet med vad man kunde ana. Om man dessutom begrundar rimligheten i biobränslealternativet och att vi inte har mer än halvannat decennium på oss att fasa ut fossilbränslet så finns det väl bara en slutsats: Vi måste omedelbart finna vägar att avskaffa privatbilismen.

Anton september 26, 2014 kl. 14:09

Du relaterar årsproduktion av kobolt med total storlek på bilpark. Det borde rimligen vara årlig bilproduktion, alternativt totala koboltreserver. Om du jämför 5 miljoner bilar (enligt exemplet) med global årsproduktion av bilar (~65 miljoner), så blir siffran över 7,7% istället för 0,5%.
Då faller påståendet om att ”storleksordningen är fångad” ganska platt.

Previous post:

Next post: