Ekokris – är det kris för ekonomi eller ekologi?

05 januari 2013

Jag kan inte undå att fråga mig vad GP egentligen tänker på med titeln, Ekokris, för serien med debattartiklar kring nyår.
De två första inslagen var från Anders Borg och Magdalena Andersson och väldigt förutsägbara och inom de snäva ramar som jag förväntar mig att dessa politiker skall hålla sig.

Nummer tre i raden, Yoshi Frey, går desto mer utanför ramen när han skriver om bankernas penningskapande och den makt som de sitter på.
Och visst är det förundrande att nationalekonomerna i sina fina modeller inte tar hänsyn till penningmängden och hur den kan tänkas påverka ekonomin.
Hans slutsats att penningsystemet strider mot grundlagen, är kanske att tänja tolkningen väl mycket…

Det fjärde inlägget är signerat Alf Hornborg. Även han tar upp tråden om penningskapandet och det märkliga att detta tycks leva sitt eget liv. Sedan tar han ett välbehövligt steg då han påminner om att ekosystemen är basen och att tillväxt, pengar och teknik följs åt som siamesiska tvillingar.

Med mina preferenser blev inslagen i denna serie mer och mer intressant, och det som jag från början tog för givet handlade om ekonomikris fick i Hornborgs text ett inslag av ekologikris. Tänk om fler ekonomer och politiker vågade inse att ekonomin inte lever sitt eget liv utan att den är beroende av en frisk miljö och fungerande ekosystem.

Penningskapande har något mystiskt över sig och jag tvivlar ibland på om någon riktigt inser hur det fungerar.
Min bild är att ökad penningmängd och ökad BNP följs åt, och jag har svårt att se att det är möjligt att reformera penningsystemet och att det i så fall skulle ge en hållbar utveckling. Däremot är det spännande att se vad som händer den dagen som det blir uppenbart att BNP-tillväxten är bruten och vi inte längre ser en ökad penningmängd, utan en minskad sådan.
Då är vi väl i deflationsscenariet som Nicole Foss talar om…

Martin Saar januari 15, 2013 kl. 19:39

En fin liten betraktelse hur några olika ekonomer och en humanekolog ser på ekokrisen och sambandet mellan ekonomi och ekologi. Din slutsats sammanfaller med Nicole Foss uppfattning. Den finansiella sektorn står idag för ca 40 % av världens samlade BNP. Det om något bekräftar penningmängdens betydelse för världens BNP. Sen tycker jag att alltför få ekonomer har svårt att se helheten, där Energin främst olja driver på Ekonomin som i sin tur påverkar Ekologin. Ska man komma tillrätta med detta gäller det att hålla reda på orsak och verkan där konsekvenserna för ekologin berör på sambandet mellan Energi och Ekonomi.

Ulf Stigson januari 19, 2013 kl. 21:02

Hej! Stellan

Jag blir lite fundersam över vad du menar med att du inte tror att det går att genomföra en penningreform?

”och jag har svårt att se att det är möjligt att reformera penningsystemet och att det i så fall skulle ge en hållbar utveckling. ”

Som jag ser det är det nödvändigt att reformera dagens ekonomiska system för att kunna skapa ett ekologiskt hållbart system. Och det viktigaste som jag ser det i den reformen är att kraftigt begränsa bankers möjlighet att tillverka pengar genom skuld. Och att återreglera finans/kapitalmarknaden med bla transaktionsskatter för att begränsa de snabba flödena.

Detta måste genomföras ganska snabbt för att inte skuldkrisen skall bli ohanterlig, vilket den nog tyvärr redan är i USA. Men brister dom så är det ju också ett reelt problem även för oss eftersom vi har så hög privat skuldsättning och det troligtvis kommer att utlösa bostadsbubblan.

Hälsningar
Ulf Stigson

Stellan Tengroth januari 24, 2013 kl. 18:25

Ulf,
jag är i det avseendet kanske lite fatalistisk när jag tvivlar på det möjliga i att reformera det finansiella systemet.
Den galopperande utlåningen och den ständiga tillväxten är som jag ser det två fenomen som ömsesidigt förstärker varandra. Vad som är hönan och ägget är inte givet.
När (OBS, inte ”Om”) det är uppenbart att tillväxten inte längre är möjlig, då kommer också penningmängden att minska genom att skulder antingen amorteras i en ordnad takt eller genom att bankerna tvingas skriva av sina fordringar och ta kreditförluster.
Detta är iofs inget smärtfritt scenario och det är en uppenbar risk att stater träder in och räddar bankerna, dvs. notan hamnar hos det offentliga.

Jag känner en viss oro över att det på vissa håll fästs så stort vikt vid den finansiella och att man kan förledas tro att det är den enda saliggörande lösningen.
Som jag ser de är de ekologiska hoten alltid no. 1. Ekonomin kommer att tvingas följa med i en omställning.

Previous post:

Next post: