Utrotning

17 maj 2010

I söndagens GP (16 maj) finns i del 3 en bra artikel om utrotningen av djurarter och hotet mot den biologiska mångfalden.

Mattias Hagberg lyfter på fakta som borde vara en riktigt alarmerande väckarklocka, men i allmänhet är det öronbedövande tyst om detta ”problem”.
I dag utrotar vi arter i en takt som är jämförbar med vad som hände för 60 miljoner år sedan då dinosaurierna försvann från jordens yta.
Arter försvinner mellan 1 000 och 10 000 gånger så snabbt som nya arter utvecklas. Även om vi inte kan säga hur ekosystemet i stort påverkas av att en liten oansenlig insekt försvinner, kan vi vara övertygade om att så som ”utvecklingen” ser ut nu, knappast är hållbart.
Mattias Hagberg resonerar kring vår föreställning att människan skulle ha en särskild position och stå över alla andra arter. Den givna slutsatsen är förstås att vi är en liten integererad del i en stor helhet.
Att vi tror oss kunna styra naturen är som svansen som försöker vifta med hunden…

Här är en annan kortare artikel

Previous post:

Next post: