Tillväxt och Utveckling

30 mars 2010

En helt ovetenskaplig reflektion om två saker som drabbade mig igår:

Läste på väg till jobbet en artikel i GP (ej på nätet) om megastäder. Som Göteborgre kan jag när jag kommer till Stockholm – särskilt i tunnelbanan – känna det som om jag har kommit till en stor stad. Förnuftsmässigt vet jag förstås att Kungliga Huvudstaden är beskedlig jämfört med mycket annat.
I Kina fanns 1949 fem miljonstäder och idag har man 170.
Både Brasilien och Japan kommer inom några år att ha sammanhängande stadsområden på runt 50 miljoner invånare.
Är detta hållbart?
Jag kan inte bevisa något, men de som tror på denna tillväxt borde väl ha en bevisbörda.

Om detta var i den stora skalan, är min nästa reflektion i den riktigt lilla.
Satte i batteri och SIM-kort i min ny mobiltelefon. Jag hade särskilt sagt att jag ville ha en ”basic-telefon”. För att ringa på! Och skicka ett och annat SMS.
Ändå översvämmas jag av funktioner för att synka och skicka mail, ladda ner spel och navigera i en hel massa länder.
Efter att ha konsulterat en yngre kollega lyckades jag så småningom komma så långt att jag nu hittar mina kontakter. Ringa har jag testat och jag kunde göra mig hörd. Med hjälp av uteslutningsmetoden tror jag också att jag nu vet vad de nio medföljande sladdarna/lurarna/laddarna kan användas till.

Vart är vi på väg?

Previous post:

Next post: