Dilemmat med mat, energi och tillväxt

15 november 2009

Kjell Aleklett från Uppsala universitet skriver i Svenska Dagbladet om dilemmat vi står inför:

– Matproduktionen tar i anspråk 30% av världens fossila bränslen.

– I andra sammanhang har han visat att de fossila tillgångarna tar slut förr än vad många har klart för sig (eller om de väljer att blunda för en besvärande sanning). Mina enkla överslag vid köksbordet visar i alla fall att fossilåldern inte kommer att vara speciellt länge.

– Vi har aldrig haft en ekonomisk tillväxt utan att vi samtidigt har haft en ökad användning av energi.

Mina enkla slutsatser är att vi har en ekvation som är omöjlig att lösa om vi inte vågar tänka i helt nya banor och slakta några heliga kor.
Den första som borde upp på slaktbänken är myten att det är genom ekonomisk tillväxt som vi löser problemen.

Om vi skall ha någon chans att lösa de svåra frågorna om mat, klimat och fred underlättar det om vi vågar inse att den ekonomiska tillväxten faktiskt inte är möjlig.

Magnus november 15, 2009 kl. 14:25

Den ekonomiska tillväxten är alltså inte möjlig? Men hur hittar vi då alternativa energikällor? Vart ska forskningspengar komma ifrån om vi inte har avkastning på vår ekonomiska verksamhet?

Är nuvarande globala BNP nog för dig? Ska Västvärlden backa tillbaks 40 år eller mer i tiden för att kunna fördela välståndet? Det kommer att se värre ut i väst än det gjorde i Sovjetunionen jämfört med väst när muren föll. Betydligt värre.

Om 40 år kan vi erhålla teknik, sjukvård och möjligheter som vi idag inte ens kan föreställa oss. Du är villig att avstå allt på grund av en helt felaktig syn på tillväxt. Tillväxten i sig är inte problemet, det är energin den drivs på.

Vem ska ta fram nya energikällor, hitta vägar att rena befintliga och kanske dessutom åka upp i atmosfären för att städa upp den om inte världen tillåts fortsätta utvecklas?

Notera också att saker som ekonomisk tillväxt och mänskliga rättigheter också går hand i hand. Du är alltså beredd att offra även de mänskliga rättigheterna.

Säg mig, finns det något du inte är villig att offra.

För övrigt har vi krigat och härjat oberoende av ekonomisk tidigare lägre nivå. Vad vi vet så tenderar stater med stort välstånd att kriga mindre än fattiga länder, eftersom det ofta innebär sådana oerhörda kostnader och att man har mer att förlora. Även detta bortser du ifrån eller?

Miljötöntar och extremister som er har inte lösningarna på framtidens problem – för ni verkar inte våga tänka i termer av lösningar – ni är helt problemfokuserade. Och gör er med det till en del av problemet.

Johanna november 15, 2009 kl. 17:16

Halloj! Här är en mijötönt!
Jag tycker det är dags att införa ”ransoneringskort” på bilkande och flygande. Att man ska få ansöka om man behöver flyga mer än 1 gångår t ex (om man är tvungen, i jobbet). Vi behöver göra så otroligt mycket mer för att skapa en framtid för våra barnbarn. Vi gör ju ingenting nu. Själv promenerar jag till jobbet istället för att ta buss. Det tar sammanlagt 2 timmar och 10 minuter och dessutom får jag motion.
Och jag vill säga till er alla som har bil:okynnesåk inte. Finns det kommunala medel, använd dem. Eller ännu hellre, cykla eller gå. Låt inte er bekvämlighet gå för era barnbarns väl och ve. Allt annat är provocerande.

Stellan Tengroth november 15, 2009 kl. 19:20

Nej, jag har inte lösningen på hur vi löser våra framtida problem, men några saker ser jag som viktiga:
Att skilja på tillväxt (mer, men behöver inte vara bättre) och utveckling (bättre, men kanske inte mer).
Idag överutnyttjar vi planetens resurser. I längden kommer det att slå tillbaka vare sig vi vill det eller inte.

Ja, vi i den delen av världen som har den högsta BNP:n har det bättre ställt med mänskliga rättigheter och vi har mindre av krig och konflikter. Tyvärr utgör vår livsstil också en tyngre belastning på miljön än de fattigare ländernas. Och när man nått en nivå på ”rikedom” (som vi passerat för många år sedan) verkar det inte längre finnas någon koppling mellan ökat välbefinnande och en högre BNP.

Jag tror inte att vi kan ta till samma lösningar i syd och i nord. Där kan en tillväxt bokstavligt talat vara skillnad på liv och död.

Previous post:

Next post: